Astrid har nu nästan helt gett upp krypandet och går mest hela tiden. Det är ostadigt och rumpan får ta en och annan smäll när hon landar med en duns på golvet. Hos faromor och farfar fanns en liten dockvagn som var helt perfekt att knata runt med.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar