Ibland längtar man tillbaka...

till tiden då Astrid låg på en filt och jollrade med några leksaker bredvid sig eller när hon kunde sitta och gunga i babysittern medans man själv kunde slötitta lite på tv. Idag ser dagarna helt annorlunda ut, Astrid far fram som en skållad råtta och vurpar både nu och då. Ikväll slog hon huvudet i tv-bänken och fick ett stort blåmärke i tinningen. Som den hönsmamma man är ringde jag till 1177 (sjukvårdsupplysningen) och kollade så att det inte var något man skulle kolla närmare på. De kom med lugnande besked. Innan Astrid kom till oss har jag aldrig och jag menar aldrig ringt till 1177. Men skulle tiden stå still skulle inte Astrid vara den underbara lilla fröken som hon är precis just nu.