Innan vi gick på planet hem fick Astrid springa av sig. Anders och Astrid åkte rullband ett antal gånger fram och tillbaka. Resultatet var en Astrid som var vaken och på ganska gott humör i starten, somnade sen efter 30-45 minuter och sov lagom tills det var dags att börja inflygningen. Då vaknar Monster-Astrid som fortfarande är trött men samtidigt hungrig, ingen medhavd mat passar fröken varpå hon skriker så att hela planet skakar. Jag får tvinga på bältet och sen sjunga och vagga i 30 minuter tills kaptenen landar på Kungsängen med ett brak. Det är tydligen svårt att landa när det är mycket låga moln och samtidigt mörkt så då är det OK att dänga ner landningshjulen i flygfältet så det nästan blir hål i asfalten. Men som tur är är Astrid för liten för att komma ihåg en sådan landning så ingen skada skedd.
Även bagageutlämningen är lätt traumatisk, 200 typiskt svenskar ska först av alla ha sin väska och först springa ut till väntande anhöriga och kramas i dörren där alla ska gå ut. Vid bagagebandet finns en gul linje som man ska stå bakom så att alla har en chans att se sina kommande väskor. Den linjen syns inte då alla kastar sig fram närmast bandet varpå 20 av 200 personer ser jättebra och deras väskor kommer sist, de vars väskor kom förs står längst bak och kan inte komma fram för att där står Svensson med armbågarna i sidan och vägrar släppa fram någon innan han fått sina väskor, han var faktiskt där först! Så första väskan ut på banden får snällt åka 4 varv innan den kan plockas av av ägaren som äntligen kommit fram och nu har allt utrymme för sig själv då Svensson fått sina väskor och sprungit ut för att kramas. Det ni är det perfekta slutet på en annars helt underbar Mallorca resa!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar