Snorelvor pratar jag om alltså. Snoret som tidigare suttit i näsan fast rinner nu i strid ström. Jag torkar och torkar, suger med snorsugen men elvan hänger där igen efter en liten stund igen. Det är ju inte något mysigt motiv att ha på kort så det får bli en bild på när Astrid läser högt ur Max dockvagn. Hon bläddrar, pekar och pratar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar